När jag den 9 november 2023 tog Per avsked av min fru, mina två 9 åriga flickor och vår hund Daisy på Arlanda för skida att ensam till Sydpolen så var det mycket som rörde sig i mitt huvud. Var det rätt beslut att lämna familjen? Hur skulle det gå med fingrarna som jag tidigare förfrusit på Nordpolen? Tänk om jag skulle trilla ned i en spricka? Jag visste att det skulle bli en mental resa att härda ut, ständigt motivera och inspirera mig själv att fortsätta och att aldrig ge upp. Jag visste också att cirka 12 500 personer har stått på toppen av Mount Everest, men endast 291 personer har skidat hela vägen till Sydpolen sedan 1911.
Var jag modig som företog mig detta eller helt enkelt bara dumdristig? Jag tror egentligen inte att det handlar så mycket om mod utan istället ha ett starkt intresse för någonting, motivera och inspirera sig själv till att ta steget och sedan bara köra. Något som är okänt för andra ter sig ofta farligt men vi glömmer ofta farorna i vardagslivet som ständigt dyker upp, vi går över gatan och tittar på mobilen, vi kör om på landsvägar och trängs i barer trots att det är corona. Det är skillnad på att utsätta sig för planerade faror eller att helt enkelt utsätta sig för faror på grund av ren nonchalans.
Men att utsätta sig för lite utmaningar och planerade faror i vardagslivet tror jag bara är bra. Då når du lättare dina mål och har kul på vägen. Ibland är det är svårt att lämna en trygg och bekväm tillvaro, men ibland måste man våga ta risker och bara strunta i vad alla andra säger.
I vår kommer jag att föreläsa för en fond för första gången. Detta är en passande målgrupp. Både inom kapitalförvaltning och investeringar samt under en expedition så är risker en central del som man måste förhålla sig till och planera inför. Tankarna finns där speciellt innan en investering eller en expedition. Är detta rätt beslut? Har jag minimerat riskerna och optimerat möjligheterna för ett lyckat utfall? Är jag alltför riskmedveten?
Vid både en expedition och vid en investreing så kan det hända att, speciellt om det går bra, en viss nonchalans infinner sig och känslan av "detta går ju hur bra som helst" kommer. Detta upplevde jag under inledningen av min andra Grönlandskorsning. I början var jag mycket noga att vara försiktig med alla sprickor och säkrade mig med rep men efter ett tag började vi alltmer strunta i detta och vips hände det som inte fick hända, min kompis hängde plötsligt i en isspricka. Det gick bra men en viss skamsenhet över vår nonschlans infann sig efter den inlednde chocken.
Så även om en kapitalinvestering ibland kan te sig riskfylld så behöver en investerare aldrig vara rädd för att förlora livet utan på sin höjd lite pengar. Men vi har alla olika inställningar till risk och min riskaversion skiljer sig nog från de flesta andras. Allt är ju relativt men likheterna finns där mellan att skida och klättra i ett berg eller att investera. Så boka en föreläsning med mig så kommer du förmodligen att se annorlunda på risker efteråt.
P.S På bilden är det jag som skidar över Grönland. Sprickor fanns det som sagt gott om.