När jag var i Finse i Norge senast tog jag denna bild på Robert Scotts expedition. Jag tror att bilden är tagen i Antarktis innan dom begav sig iväg mot Sydpolen. Av dessa personer på bilden skulle fem inte överleva. Scott, Wilson och Bowers omkom i sitt tält omkring 30 mars, cirka 18 km från en stor proviantdepå.
Scotts kunskap om snö sägs var underlägsen norrmännens och hans beslut att förlita sig på hästar i stället för slädhundar och skidor var ett allvarligt misstag (hästarna blev man tvungna att slakta redan halvvägs till Sydpolen, och därefter drog männen själva hela packningen på slädar).
Scott hade också med sig det senaste inom maskinteknologin, fem primitiva snövesslor. Tanken var att dessa dels skulle lastas med en stor del av expeditionens packning och dels att männen själva skulle använda dem som transportmedel under långa sträckor. Snövesslornas motorer klarade dock inte av den hårda kylan och hade ständiga maskinproblem. De fick överges bara efter någon vecka.
På bilden ser man sex förväntansfulla ansikten som ser fram emot att komma först till Sydpolen och skriva in sig i historieböckerna. Kläderna, de väderbitna ansiktena, träsläden vittnar om en annan tid. Helt utan kommunikation med yttervärlden begav dom sig iväg rakt in i det okända. Men det jag tänker mest på är att dom förmodligen kände sig precis som jag innan dom gav sig iväg, förhoppningsfulla, pirriga, nervösa men priviligerade över att få vara med om sitt livs äventyr. Det jag sedan var med om går ju inte att jämföra med vad dom var med om men den mentala styrkan och motivationen måsta ju finnas där oavsett om du skidar till Sydpolen idag eller gjorde det 1911. Läs mer om föreläsningen om mental styrka.
Vill du boka en föreläsning om mental styrka och motivation?
Per Nordström föreläser om: