– Kroppen är byggd för att arbeta. Att hushålla med sina krafter? Nej, det tror jag är struntprat.
Om det är något Børge Ousland inte har gjort, så är det att spara på kroppen.
Det är över 30 år sedan han blev den första människan i historien att nå Nordpolen ensam utan att få mat eller utrustning levererad längs vägen. Ett par år senare korsade han hela Antarktis ensam – även då utan extern hjälp.
Det är med andra ord under mer än halva sitt liv som den 63-årige äventyraren har dragit pulkor på 120 kilo över polarisens ödemarker.
Senast i fjol, då han och fransmannen Vincent Colliard genomförde en 1 000 kilometer lång skidexpedition tvärs över Ellesmere Island i Kanada – som en del av expeditionen ”Ice Legacy”, som dokumenterar issmältning och klimatförändringar i Arktis.
– Det går lite långsammare nu, medger han.
Men han är fortfarande lika seg.
Børge Ousland har kanske rätt i att det går lite långsammare. Men inte mycket. För nu väcker en ny prestation uppmärksamhet.
Nyligen mätte han sin kondition. Resultatet?
Som en vältränad 20-åring.
– Va? Är det så bra då? Då får jag väl säga att jag är nöjd med det, svarar polarfararen sakligt.
Det var för några veckor sedan som Ousland mätte sitt VO2-max i samband med att han testade olika hälsomarkörer på longevity-kliniken Epivity i Oslo.
VO2-max är kroppens maximala syreupptagningsförmåga och beskrivs ofta som den viktigaste enskilda indikatorn på uthållighet och fysisk kapacitet, förklarar Jan Helgerud.
Han är professor i medicin och en av Norges främsta experter på området.
– Det anses vara det viktigaste måttet på fysisk hälsa och risken för allvarlig sjukdom och död, säger Helgerud.
Och tillägger:
– Maximal syreupptagningsförmåga är själva ungdomskällan!
Så vad uppmätte Børge Ousland, och hur bra är det – egentligen?
Siffran stannade inte förrän på 58. Exceptionellt högt, konstateras det i rapporten från läkaren Ruth Foseide Thorkildsen.
Jo, Ousland. Det är bra.
– Det har gått ner lite sedan jag mätte för 15–20 år sedan, säger huvudpersonen själv.
Det förväntade genomsnittliga VO2-maxvärdet för en 64-årig man är som jämförelse omkring 33 ml/kg/min.
– Förutsatt att VO2-max har mätts korrekt innebär det att han har ett konditionstal i nivå med en fysiskt aktiv man i 20-årsåldern, säger Helgerud.
Enkelt uttryckt innebär det att Børge Ousland har nästan dubbelt så god uthållighet som personer i hans egen ålder, förklarar professorn.
– Om en vanlig 64-åring, med samma maxpuls som Ousland, utför hårt fysiskt arbete med till exempel 150–160 i puls, så kommer Ousland bara att ha omkring 100!
Så vad är hemligheten?
Inte extrema expeditioner, enligt Børge Ousland själv. Snarare handlar det om något betydligt mer tillgängligt. Ja, kalla det folkligt.
– Jag har aldrig varit någon tävlingsidrottare, men jag har alltid tränat mycket och hållit mig aktiv, säger Ousland på sitt sedvanliga sätt.
Äventyraren talar med ett särskilt lugn, likt vidderna på en fjällplatå i sensommarskrud – vidsträckt, stillsam och med ett stråk av värme.
Men när samtalet kommer in på träning skruvas intensiteten i rösten upp. Kanske inte till storstadspuls direkt, snarare något i stil med en livlig fjällort.
Han berättar att han försöker göra något varje dag.
Ibland handlar det bara om stretching och lätt styrketräning på vardagsrumsgolvet. Men ofta består aktiviteten av:
Men det är inte så att han tränar i timmar varje dag.
Ett typiskt konditionspass ser ungefär ut så här:
– På slutet hänger jag verkligen på repen och letar efter mållinjen. Det blir riktigt tungt.
Det är också här han tror att mycket av hemligheten ligger.
Korta perioder med mycket hög intensitet.
– Jag tror att mycket av mitt VO2-max kommer av att jag kör hårt i slutet av passen. Det hjälper mycket – att verkligen få upp pulsen och känna att man blir ordentligt trött ett par gånger i veckan.
I en tid då somliga tycks vara mer upptagna av klockor, mätvärden och tekniska prylar än av att faktiskt träna, är det en uppfriskande enkel träningsfilosofi.
Och han är inte nämnvärt mer komplicerad när det gäller maten.
Ousland är ingen asket. Ingen fanatiker.
Framför allt följer han en enkel regel: Ät så mycket råvarubaserad mat lagad från grunden som möjligt.
Till frukost blir det havregryn med nötter, russin, honung och olivolja. Till middag egenfällt viltkött eller egenfångad torsk, gärna med ris eller potatis.
Dessutom tar Ousland ett kosttillskott med bland annat vitaminer, omega-3 och antioxidanter.
Men han är inte heller främmande för att unna sig något.
Händer det att du äter skräpmat?
– Hehe, tänker du på lösgodis och varm choklad? Självklart, säger han och skrattar.
För både träningen och kosten bottnar i ett enkelt mål.
Att han nyligen besökte en longevity-klinik för att mäta sitt hälsotillstånd handlar inte om att han försöker lura döden, enligt honom själv.
– För mig handlar det inte om att bli 120 år. Jag vill framför allt leva bra medan jag fortfarande lever, säger han lugnt.
Att hålla sig i form och äta relativt hälsosamt är främst en investering i nuvarande och framtida livskvalitet.
– Det är ingen mening med att röka 20 cigaretter om dagen och aldrig röra på sig. Man får så mycket tillbaka på att lägga en knapp halvtimme på träning några gånger i veckan.
Alla kan inte klara allt. Alla kan inte bli lika vältränade som Ousland.
Ändå har han ett tydligt budskap:
– Alla kan göra något.
Han tror att många underskattar hur mycket de faktiskt kan påverka själva.
– Folk har mycket större ansvar för sin egen framtid och hälsa än de tror.
Professor Jan Helgerud håller med om den slutsatsen.
– Kom ihåg: Det är aldrig för sent att börja vara fysiskt aktiv. Men det är heller aldrig för tidigt.